Jag kan inte röra mig. Min kropp är helt knäckt. Jag har träningsvärken from HELL. Förvisso vet jag att jag tränar men detta är i det närmsta handikappande. I helgen ska jag försöka ta 1 timmas PW eller cykla på motionscykeln om vädret är dåligt. Gymmet satsar jag på 1 gång i veckan och 2 PW i veckan. Lagom är bäst.

Alltså Gud va jag har packat på mig kilon upptäckte jag idag när jag ställde mig på vågen. Mellan 5-6 kg senaste året. Ett par kg över mina 58 som är min normalvikt är helt ok. Det trivs jag med. Men nu är det lite mycket. Så jag ska försöka leva lite sundare men på ett hälsosamt sätt såklart och förhoppningsvis må lite bättre.

Herrejisses va segt tiden går idag. Det är superlugnt på jobbet och riktigt trist. Nu vill jag hem.

Imorgon blir det vab. Minstingen är sjuk. Vabba är nog ungefär det tråkigaste jag vet. Men det ingår liksom i föräldrapaketet så det är bara att köra. Hoppas liten är något bättre så vi kan va ute lite iaf. Annars blir det väldigt segt.

Herrejisses va segt tiden går idag. Det är superlugnt på jobbet och riktigt trist. Nu vill jag hem.

Imorgon blir det vab. Minstingen är sjuk. Vabba är nog ungefär det tråkigaste jag vet. Men det ingår liksom i föräldrapaketet så det är bara att köra. Hoppas liten är något bättre så vi kan va ute lite iaf. Annars blir det väldigt segt.

Efterlängtad sol har vi fått i helgen. Hela familjen har varit ute från tidig morgon till kväll.

Vi har pysslat i trädgården, lekt i parken och haft det gött. Jag tror att hela familjen är soltrötta (alltså inte trötta på solen utan av den) för nu när molnen kom så hoppade ungarna i badet och kröp upp framför Nalle Puh filmen. Inte mig emot.

Jag har hunnit med att färga håret, städa huset, tvätta och umgås med familjen. Så det har varit en skön helg.

Ikväll ska jag ta mig ett glas rött och mysa med en film och bara koppla av innan arbetsveckan börjar.

Jag gör verkligen det. Jag är nöjd med familjelivet och saknar inte att festa och sånt ett jävla skit. Det är så befriande

Btw så var gårdagens gräl över imorse och vi har skrattat år det hela nu.

Godnatt peeps!

Han kom upp. Försökte förklara att jag inte vill illa. Han stampade iväg, skällde om att när jag säger saker om hans träning tappar han lusten för att göra det. Sen stampade han in och gick och la sig. Charmigt.....

Det jag tycker är det värsta med honom när han blir sur/arg är just att han går i nått baklås och tycker att han är attackerad, och attackerar således tillbaka.... I form av en "verbal skrämseltaktik" allá Sverker från Plus. Ni vet "ska det vara så??? Ska det? Ska det? Ska det?!!!!" I en ganska skrikande röst. Varför säger du så? Du ska inte säga så till mig, det är fel! Och påståenden av liknande art. Han försöker nog omedvetet skrämma mig att ta tillbaka det jag tycker.

I dessa två inlägg låter min man som ett rövhål, jag vet. Det är han inte. Detta är en promille av den han är. Han är också så många bra saker. Lika mycket som han kan vara dum så kan han vara snäll, omtänksam, en bra pappa och make. Detta är ett av våra två meningsskiljaktigheter som blivit ett gräl under ett år.

Vi får se hur det är imorgon när han fått lite distans. To be continued part 2......

Fredagkväll och min man stampade just ner asförbannad i källaren. Oh great. Tydligen fick man inte diskutera hans träning/kosthållning och vad det innebär för mig. Jag stöttar att tränar och lever hälsosamt men på senaste tiden tycker jag att det blivit lite mycket. Han väger all sin mat, lagar andra måltider än oss andra och tyvärr på bekostnad av min och barnens tid. Inte helt ok.

Försökte förklara att jag stöttar träningen och ett hälsosamt liv utan tvekan men det måste fungera för alla. Då blev han skitsur. Spottade och fräste som en trotsig treåring, fräste några halvtaskiga kommentarer och slängde igen källardörren efter sig. Nejmensåatte ! Suck.

Det är så typiskt honom. Han tål ingen kritik eller att man försöker diskutera saker utan att han går totalt i baklås och beter sig illa. Det går verkligen inte att snacka med honom om honom. Men själv kan han påpeka vad andra (mest jag) gör fel. Visst fattar jag att det är jobbigt att höra vissa saker ibland men att storma iväg och muttra hjälper ju ingen.

Ibland när han blir sådär omöjlig tycker han att det är mig det är fel på, och jag är då roten till allt ont. Jag inbillar mig inte att jag är en ängel på något sätt. Det är ingen och inte heller jag. Men jag är inte elak och jag vill uppriktigt kunna prata om saker med min man. Jag vill aldrig honom något ont. Inte vill jag heller ta ifrån honom hans träning.

Nu sitter jag och funderar på om jag ska gå ner och försöka få honom att förstå att jag vill väl eller om det bara bli värre då...... Orkar inte mer drama idag men att lägga sig osams är inte kul.

To be continued......