Jag njuter av sommaren, barnen, jobbet. Allt är bra. Men något är fel. Har kvällsångest varje kväll nu. Asjobbigt och jag vet inte varför.

Jag verkar inte tåla alkohol längre. Jag får ont i magen som faaaan, kräks och mår jättedåligt. Det har kommit senaste tiden. Senaste året. Så nu lägger jag ner alkohol helt. Det är inte värt smärtan. Lite synd för det är väldigt gott med vin men det går inte med denna smärta.

Men det är ingen big deal. Jag gör en kul grej av det . Jag kör ett nyktert år minst. Till 150707. Då får jag köpa mig något fint (typ en dyr väska)

Fy fan va jag hatar åkshelvetet! Hatar! Får panik, ångest, ont i magen, svårt att andas. Jag hatar det!!! Samtidigt försöker jag vara modig och utmana mina rädslor. Men det känns så jävla svårt. Speciellt på jobbet.

Det finns allt av allt i mitt liv nu. En del av mig mår bra och är glad. En annan del är totalt sönderstressad av olika anledningar. Och den tredje mår sådär och vill bara dra täcket över huvudet. Oh well

Fan va jag hatar ångest och just nu några dagar har den varit skitjobbig. Det är nog för att det är stressigt nu. Barnen är båda inne i ett trotsskov. Det trotsas, skriks, bråkas och slåss varenda dag (emellanåt leker de fint såklart). Jag hinner/orkar inte med allt som ska göras hemma och på jobbet. Det känns som jag drunknar.

Dessutom har jag känslan av att han jag bor med är tjurig. Han menar att han inte är det, och det kan va så att han inte är det. Men så känner inte jag. Det känns som han går och trycker på nått som han inte säger. Det gör mig ännu mer stressad och lite nervös. Ett av våra problem är ju att vi inte har kommunicerat tillräckligt bra och han fixar fortfarande inte det. Även fast jag försöker vara tålmodig och visa att det är lugnt att säga vad han tycker till mig så säger han inget. Antingen får jag dra det ur honom och han blir arg oavsett eller så ligger det och pyr. Nu upplever jag att det pyr. Men jag kan ha fel så jag säger inget. Ibland kan man uppleva saker så konstigt när man har ångest.

Kontentan? Jag vill krypa ner under täcket..... Ensam......och aldrig komma ut, typ så.

Just nu mår jag så bra. Är i balans. Vågen visar -0,9 kg. Det är motiverande.

Jag kämpar på här med kost och rörelse och hoppas att snart se förändring på vågen. Det får ta tid för jag orkar inte hetsträna och svälta mig. Äta lagom och röra mig mer är helt rätt. Min fitbit flex hjälper mig ha koll.

Jag går här och är nervös för glutenproverna. Egentligen spelar det ingen roll. Men skönt att veta.

Nu så ska provet bli taget. Så får vi se sen om jag har celiaki. Jag hoppas nästan det. Det förklarar en hel del. Vänta och se.